Urban Laurin inspirerar

Trygg och kontroversiell

Och vem är då Urban Laurin? På en konferens kom en kvinna och sa till mig; ”Urban med dig känner jag mig så trygg.” Strax därefter kom en man och sa; ”Urban, du är så kontroversiell.” Trygg och kontroversiell är nog lite av mitt varumärke.

Det här med att ses som kontroversiell, kanske det är något jag gillar. För uppenbart har jag en förmåga att väcka känslor. Många gillar det jag hävdar och gör. En del retar sig väldigt mycket. Så mycket som att de känner behov av att skriva mer eller mindre fantasifulla åsikter om mig lite här och där. Men det bjuder jag på. Min syn på saker och ting, kommer så småningom i mina memoarer ellerr vad det nu blir. Jag har en hel del att berätta; om mycket och många. Men det får vänta.

Entreprenörskap och affärsutveckling

År efter år, decennium efter decennium, domineras den svenska projektvärlden av projekt som ägas av samhället eller de stora organisationerna. Det mesta av pengarna går till löner till anställd personal, som ska ta hand om företagarna på olika sätt. Företagen får stå med mössan i hand, medfinansiera med sin arbetstid och vara glada för lite gratis kurser. Och när projektpengarna är slut är också verksamheten slut. Så ser det ut i flertalet fall. Och det är något jag intensivt arbetar för att förändra.

Emelie och jag

Sedan flera år tillbaka lever jag ett liv som de flesta accepterar, men som hos en del väcker upprörda känslor. Det handlar till stor del om mig och Emelie, min fru. Mellan oss är det en stor åldersskillnad. Emelie har fört mig ut i världen. För första gången bor jag utomlands. Det är en härlig upplevelse och ögonöppnare på många sätt. Sen september

År 2009 gifte Emelie och jag oss. Vårt bröllop blev uppmärksammat. Det var ett härligt möte med bögar, flator och transor; politiker, företagare, matproducenter, statliga tjänstemän, nyckelharpa och parkour, mat från hela världen, allt från Mellanöstern till ostkaka från Hälsingland; musik från schottis till världsmusik och butchflatsdisco. Att Carl-Jan var vigselförrättare var mitt i prick.

www.unt.se/inc/print/tradition-moumltte-queer-paring-broumlllopet-133972-default.aspx

Pink

Mångfald dominerade vår queer electro-klubb Pink at Orange i Uppsala. När UNT skrev att ”äntligen har Berlin och Amsterdam kommit till Upplandsslätten”, kändes det starkt. Men ack vad våra work shops kunde uppröra en del. De handlade om allt från HBT i förorten till rättvisemärkt porr och BDSM. Det skapade löpsedlar, det skapade debatt, ilska och kärlek.

Rötterna i Arbrå och Galvsjön

Jag föddes 1952 och inledde mitt liv i Arbrå i Hälsingland. Där växte jag upp hos mormor och morfar i nära sex år. Det var lyckliga år och jag känner en tillhörighet till Arbrå, och än mer till stugan vid Galvsjön som morfar byggde.

Mormor och morfar var som mina föräldrar och gav engagemang och styrka. På den tiden var Arbrå ett pulserande samhälle, med köttkällaren, teater, bio, barnens dagtåg, cirkus, tivoli och en aktiv föreläsarförening. Där har jag en rot, och än mer vid Galvsjön. Det är egentligen min enda fasta plats i världen.

Medelpad

Sen hämtade mamma mig med sin nya man och vi flyttade till Haverövallen i Medelpad, där vi bodde i ett och ett halvt år. Det var en dramatisk flytt. Jag slets upp från mina rötter. Vi bodde på en konsumaffär utan vatten och avlopp. Pump på gården. Om jag kommer ihåg det rätt var det åtta hål på toa, gemensamt för kvinnor och män och för kunder och personal. Synd att jag inte har foton från butiken. Undrar vad som fanns i sortimentet.

Jämtland

Därefter blev det sex år i Albacken i Jämtland, på en lite modernare konsumaffär, som byggdes om till snabbköp. När vi skulle slå på stort åkte vi sju mil till Ånge och köpte en kokt korv special. Det fanns inte så mycket att göra i byn, så ofta cyklade jag en mil till konsum i grannbyn Sörbygden. Där bjöd föreståndaren mig på en kubb, på den en skiva falukorv och till det en sockerdricka.

Sjuan blev turbulent med högstadium i Kälarne. Kälarne hade en lärarinna i hemkunskap som har betytt mycket för mig. Hon väckte ett stort intresse för matlagning. Några veckor med skolbuss, sen dramatisk flytt till Kälarne Vi bodde ett halvår i Kälarne, ett samhälle med kiosk, korvkiosk, bio, massor med vänner, för att inte tala om logen med gamla biograffåtöljer, där vi tonåringar möttes i all hemlighet. Det var fina månader. Sen blev det ett travert halvår i lilla Hällesjö. Skolbuss och väntan igen.

Tillbaka till Hälsingland

Sen bar det av tillbaka till Hälsingland och Bollnäs, där jag gick resten av högstadiet och gymnasiet. På tre år flyttade vi tre gånger. I Bollnäs handlade det mycket om politik. Först president i Stenpartiet med programmet var glad, mer sexualupplysning, nej nazism och fascism, intelligenstesta lärarna vart annat år samt pensionera stadsfullmäktige.” Därefter blev jag aktiv i KFML, för att över en natt bli moderat. Snabbt blev jag distriktsordförande för MUF. Min första resa söder om Stockholm gick till Saigon och Sydvietnam, mitt under kriget. Snacka om löpsedlar i pressen. Året efter gymnasiet ägnades åt politik och frilansande åt lokaltidningen Ljusnan. Jag blev också biten av att rida.

Sollefteå, Skövde, Linköping, Gällivare

Så var det dags för militärtjänst. Min tanke var att bli reservofficer i fjälljägarna, men militärläkaren konstaterade att jag hade ”för stor diskrepans mellan längd och vikt” för att bli det. Det blev trängen istället, och det medförde ett år i Sollefteå, ett halvår i Linköping, ett halvår i Skövde och en dryg månad i Gällivare med omnejd. Jag har sett större delen av Norrbotten från helikopter samt åkt bandvagn i 20 km i timmen Östersund-Arvika tur och retur.

Många år i Uppsala

Jag var Norrlandsfanatiker. Alla vänner flyttade till Uppsala för att studera, men jag drog till Umeå. Men ett år där fick räcka. Jag var besviken på att det inte fanns några berg. Och droppen kom klockan 15.00 sista april. Då sprang mina vänner i Carolinabacken och hade fest. I Umeå hade vi tenta, just som en markering att Umeå var nytt och rött.¨

Jag fick nog och flyttade till Uppsala, där jag bodde från 1974 till 2010. Den moderata karriären fortsatte. Var kårbyråkrat i Uppsala i nära 10 månader, men sen hoppade jag av allt vad politik heter. Det skedde inte helt utan dramatik.

I Uppsala fortsatte jag att rida och träffade min dåvarande fru. Vi var gifta i 25 år innan vi gick skilda vägar. Två söner blev det också.

Efter ett antal år med studier i kulturgeografi, nationalekonomi, sociologi, freds- och konfliktkunskap, ekonomisk historia och statsvetenskap, stod jag inför ett val. Sommaraspirant på UD eller forskningsassisten i statsvetenskap på Skytteanum i Uppsala. Det blev statsvetenskap och där blev jag i tio år. Jag disputerade på en avhandling om skattefusk, och fick sen en forskartjänst där min uppgift var att studera massmedias makt. Det var ett drömjobb att vara på Skytteanum, men jag sa upp mig och blev egen företagare.

Vinet tog över

Vinet tog tag i mig med kraft och jag blev vinskribent istället. Startade företag och en egen tidning, Dina Viner, som fortfarande lever kvar. Skrev i många tidningar. Skrev sju böcker om vin, sprit och öl. Den delen lever kvar till viss del. Är nu vinskribent för tidningen Veteranen. Jag är fortfarande ansvarig för Nationalencyklopedins uppslagsord om vin. Min bok ”Ansvarsfull alkoholservering” har snart funnits i 20 år och uppdateras regelbundet.

Är 1990 intervjuade jag Carl Jan Granqvist om den nya Restauranghögskolan i Grythyttan. Intervjun ledde till att jag blev ansvarig för dryckesutbildningen Jag var disputerad och vinjournalist, en rätt bra kombination för att göra vin, sprit och öl till akademiska ämnen. Under flera år hade jag titeln universitetslektor i dryckeskunskap. Att vara med och utveckla Restauranghögskolan från 18 försöksstudenter till 150 studenter, liksom att utveckla vin, sprit och öl till akademiska kurser, var stort.

Efter elva år skildes våra vägar. Det finns mycket att skriva om Grythyttan, men det får vänta till en annan gång. Men jag lovar, det kommer. Och Carl-Jan är en god vän och en person jag aktar högt. Han är rakryggad som få och ställer alltid upp för dem som står honom nära.

Egen företagare

Sedan 2002 har jag drivit mig eget företag igen, och jag njuter av att vara egen företagare. Visst – alltid osäkerhet om hur ekonomin ser ut, men samtidigt alltid friheten, möjligheterna, utmaningarna. Och med det trivs jag.

Vin och andra drycker är en liten del av min verksamhet. Min specialitet är mat, måltid och turism i kombination. Integration och mångfald har också blivit en viktig del av min verksamhet.

Utlandssvensk

Sedan hösten 2010 är jag utlandssvensk ´som sagt, för första gången i mitt liv. Emelie hade pluggat ett år i Wien och ett år i Jerusalem, och skulle plugga två år till i Wien. Vi ville bo ihop igen och det var bara för mig att flytta. Och att bo utomlands är oerhört berikande.

Eftersom jag lever med Emelie kommer jag att vara företagare länge till. Med en ung fru går det inte att bli pensionär tidigt. Och det är jag glad för. Jag är inte som många i min ålder på väg att dra ner min verksamhet. Istället är jag mitt i karriären, eller kanske snarare har den precis har börjat. Och jag stortrivs med mitt liv. Sen får andra tycka vad de vill.